Jag arbetar dagligen med unga personers frågor om t.ex. identitet, sex och kön – och även om frågorna och problematiken ofta är universell så är upplevelsen av dem alltid individuell. Alla människor har sin egen historia, och den är unik även om den är lik många andras. Det jag upplevde då jag såg Vilda, visa, vilsna var just detta. Det var individuella och unika berättelser men de kunde ha varit mina berättelser eftersom igenkänningsfaktorn var så hög. Speciellt då det kommer till synen på kvinnan som sexuell varelse så framkommer det i berättelserna vilket minfält det innebär att vara ”lagom”. Det är problematiken som många unga kvinnor kämpar med idag – balansen mellan att våga omfamna och ge utlopp för sin sexualitet, samtidigt som man förväntas uppföra sig som en ”fin flicka”. Jag upplever att berättelserna tog fasta på det positiva i lust, nyfikenhet, och rätten att som både tonåring och vuxen få glädjas över sin sexualitet.

Berättelserna framfördes på ett sätt där jag som åskådare kände mig trygg, men delaktig. Kombinationen av olika berättartekniker kändes naturlig och avslappnad och då det var slut önskade man att man kunde ha fått se och höra lite till av allting, såväl berättelserna som musiken.

Teresa Backas, sexualrådgivare och hälsovårdare